En hundkompis!

Nero och Rocco

Never ceases to amaze me sometimes how the smallest things can make your heart smile. I woke up tired today, not much energy, the events of the last week have certainly taken their toll. We had agreed as a group that we would all work on the thesis individually today and so I had that in the back of my mind too. Around lunch time I took Nero out for a walk, which I haven't done in a few days. It was good to get out and clear my head and the best part was that we met a little French bulldog (and owner) who was cute and friendly and had so much fun playing with Nero. I've been feeling bad that Nero doesn't have any doggy-friends, since he is so curious and playful, so seeing the 2 doggies today was pure joy. The owner and I exchanged contact info and hopefully we can arrange a play-date for them soon!

Ibland är det verkligen de små saker som skänker mest ren lycka och glädje. Idag vaknade jag rätt trött, förra veckans händelser har tagit ganska hårt på mig. Vi i gruppen hade bestämt att vi skulle jobba vidare åt varsitt håll idag och jag hade därmed lite att göra som tyngde ner i huvudet på mig. Vid lunchtid gick jag ut på en promenad med Nero, jag har inte orkat det de senaste dagarna, utan Aislynn har varit den som har gått ut med honom. Det var jätteskönt att komma ut i naturen och rensa tankar och det bästa var att vi träffade en fransk bulldog valp ( m. ägare) som var så gullig och valpig och tyckte verkligen att det var kul att leka med Nero. Jag har tyckt synd om min pojk på sistone, för han är så nyfiken av sig och jag märker att han skulle behöva lite hundkontakt, så att se de 2 hundisar leka idag var ett litet plåster för själen. Ägaren och jag bytte kontakt information och förhoppningsvis kan vi få till en lekträff igen snart!