Hello Monday

Det är bra att inte alla veckor är som den senaste veckan har varit. Just nu känner jag mig lite överväldigad med allt som livet verkar kasta hitåt. Motgångar ska man förstås räkna med, men kanske inte allt på en gång...nån måtta få det vara nu. Ödet kan ju lämna mig i fred nu och gå fucka upp för någon annan känner jag. Att man är dessutom gravid i v. 34 gör ju inte sakerna lättare och jag känner verkligen nu vad skönt det kommer bli om ett par veckor när B-uppsatsen är inlämnad och jag då har en sak mindre att handskas med. Jag försöker verkligen ta en dag i taget och inte tänka på det som kommer längre fram. Nästa vecka ska vi presentera vår uppsats inför gästföreläsare och studenter från andra länder, tillsammans med de andra grupper som också har fått stipendiet från skolan. Den har veckan är det ett handledningstillfälle, en granskningsseminarium och 3 gruppträffar för att (förhoppningsvis!) skriva klart. Längtar verkligen efter sommarlov.