Bestämde mig för att vara hemma på fm idag (åkte till praktiken direkt efteråt) och gå på babymassage/föräldragrupp på öppna förskolan. Jag har väl varit den som tyckt att det skulle vara skoj med lite sådant. Mats tycker att det skulle verkligen vara aldelles för tjejig för honom att delta i och det var det iofs, iaf idag...Vi var 6 mammor med barn i ungefär samma ålder som träffades och masserades. Jag tyckte det var hur mysigt som helst. Om jag ska vara ärlig så har jag haft lite fördomar om vilka sorts människor jag skulle kanske finna där, men var glatt överaskad att alla verkade hyfsat normala och att det inte var allt för stora ålders- eller socioekonomiska skillnader. Vi ska träffas vid två till tillfällen och de ska jag verkligen försöka att vara med på! Ska bli kul och förhoppningsvis skaffa lite mamma-vänner. :)
Tycker andå att det är lite roligt att möta en del reaktioner när jag berättar att jag är på praktik och att pappan är hemma. Trots att vi alla, i dagens högst jämställda samhälle, vet ju egentligen att det blir folk av "flaskbarn" också och att det går att kombinera karriär och föräldraskap, och att pappor duger de med, MEN så sitter det ändå någonstans rätt djupt att det är mammorna som ska vara hemma med barnen och att man på något sätt avviker från normen iom att man har valt något annorlunda. Kanske inte direkt att man bli ifrågasatt, men att det ändå är något som sticker ut. Jag menar det är väl ingen som ifrågasätter att en pappa till en liten bebis är tillbax på jobbet efter någon vecka?! Jag tycker att överlag så har det varit positiva reaktioner men man har fortforande fått förklara sig och är nästan tvungen att försäkra folk att " ja, jag mår bra, bebisen mår bra, o nej jag kommer inte prestera mindre bra av saknaden till mitt barn eller falla ihop känslomässigt" . De flesta menar väl och jag har egentligen inget emot att förklara men tycker det är lite intressant trots allt och det är väl något jag har uppmärksammat.
No comments:
Post a Comment